sofiesundqvist

Här hemma har mul och klövsjukan ett fast grepp om oss, vi har haft några helvetes dagar, där det varit extremt jobbigt för Theo, blåsorna o såren i mun och hals har gjort att han inte ätit och inte druckit utan en kamp som inte är av denna värd. Senast han åt någon fast föda var fyra dagar sen men jag hoppas jag kan få i honom något idag, känns som det har börjat vända då han faktiskt fick i sig vällingen i morse utan gråt, vilket är ett stort framsteg.

I natt har vi faktiskt även fått sova, Theo har inte vaknat en gång och således har även trötta mamma fått sova sin skönhetssömn.  och det var välbehövligt !!


busungen

Sitter i telefon kö till 1177 för att förhoppningsvis få till en tid på jouren till theo som har feber, hostar, är prickig o har stora blåsor i mun, underläppen är som ett stort sår. Troligtvis är det väll bara mul o klövsjukan som kmmit till oss igen, men vill gärna få komma så de får titta på honom, frågan är m vi inte behöver något för hostan också.....

Sommaren närmar sig med stormsteg och vårt långa sommarlov är snart här. Vi längtar och laddar som attans inför lata dagar med bad, sol och mycket lek.

Självklart ska vi även åka på festival och skuffa runt, Mats jobbar ju på Peace and Love så den festivalen blir det för mig och Theo även i år



Theo och pappa på PoL förra året

Är riktigt sugen på lite nya tallrikar, funderar starkt på någon av mateus variant, frågan är bara vilka, fina är de ju allihopa.

Idag har vi en Theo o mamma dag här hemma. Vi slöar, slappar och myser. Lite har vi jobbat också, grävt o silat sand från den gamla sandlådan till den nya, bara att fylla på med en säck eller två med ny sand så ska den nog vara full. Känns som det räcker med jobb för oss idag, ska sola min näsa en liten stund medan busen får hoppa sig lite på studsmattan.

sämre dagar än denna kan man ha.



En annan dag med "sand jobb" dock lite varmare och lite mera spanien i sanden än idag.

Idag steg jag in i en butik som tagen från himelriket, ett himmelrike av geggamoja. Hade enkelt kunnat tömt hela butiken bara plånboken hade tillåtit det.


Idag blev det detta,

Under det bruna intetsägande omslagspappret gömde det sig en Moccamaster, kaffebryggarnas Rolls Royce.



Vit, snygg och brygger gudomligt kaffe.

På köksbordet står ett STORT paket, lite för lätt för det jag trodde det var och inget avslöjande papaper eller ettiketter.

Imorgon får jag öpnna det och nyfiken som jag är kommer det bli svårt att låta bli det hela långa natten.

Imorgon ska vi även baka tårta jag och lilla T, i tårtan ska det enligt T sitta ljus, undra om jag har 30 tårtljus hemma, känns tveksamt.

Nu är det dags att inse att man inte är 22 år längre, igår var det personalfest och vi hade en fruktansvärt kul kväll. Idag har det dock inte varit lika kul, skallebank och segare än den segaste segagubben.

Nu tänker jag fortsätta min imatation av en seggubbe genom att slänga mig på ryggläga i soffan och invänta att klockan slår läggdags.

Imorogn är det en ny dag med nya möjligheter. Imorgon är jag på topp igen och segagubben är borta.

Lycka när man är tre år är när den tre månader yngre grannpojken kommer och frågar om han får komma in och leka. Theo är överlycklig och de två små killarna låter som en hel hjord elefanter som stormar runt på övervåningen.

Lycka när man är 29 år är tanken på de många små bitar sushi som ligger och väntar på mig i kylskåpet.

<Mmmm så gott det ska bli

Kankse dags att chocka er alla med en liten bildbomb från vår semester till gran canaria.



























Behöver väll inte säga så mycket mer än att vi hade en underbar semester/ bröllopsresa

Gud vilken underbar blogg, fnissar så jag kiknar


White Trash of the Day

Förra veckan skyllde jag mitt dåliga bloggande på att jag var utomlands och lapade sol, badade, åt god mat, sörplade cappucino och njöt i allämhet av livet.

Denna veckas frånvara från bloggen får jag väll skylla på att jag varit strängt uptagen med att... hm..... jo nu vet jag, tittat på medan dammråttorna växt till enorma storlekar.

Förstår om spänningen nu är olidlig i väntan på nästa måndags veckosammanfattning av Sofie Sunds liv.

Så var det dags igen, för tredje gången på fem månader drabbas vår familj av den hatade kräksjukan. Theo insjuknade igår kväll och nu håller vi tummarna för att resten av familjen klarar sig. Mina förhoppningar är dock inte allt för stora men som de säger, hoppet är det sista som överger människan.

Det värsta av allt enligt min tre åring var att kossan fick åka karusell i tvättmaskinen, han var mer bekymrad över sin älskade ko än över sitt egna hemska tillstånd.

Till allas lättnad kan jag meddela att kossan överlevde turen i tvättmaskinen och att hon nu hänger på tork i hornen. Hoppas hon är torr till kvällen så vi kan få sova gott.



Theo, Sandra och fina kossan

Dagen började med att vi packade ihop våra saker och drog mot simhallen, då det idag var välldigt lugnt i den stora bassängen passade vi på att låta Theo simma lite, en hel längd orkade han, 25 meter, är så stolt över min lilla kille, tre år gammal och simmar 25 meter utan hjälp från vare sig mig eller hans Far. Han hade visserligen puffar på armarna annars hade det inte gått.



Självklart hann vi även med lek och plask i den lilla bassängen, men trots alla leksaker i plaskdelen föredrog nog Theo ändå den djupa stora bassängen idag, klart det är lite spännande att simma där de vuxna är.

Mormor till Theo: Vill du följa med och handla

Theo: Ja

Theo till mig (med en bestämd min): Du stannar här, vi åka själva!!

Jag: får inte mamma följa med

Theo: NEEEEEEEEEEJ du stannar här.

Det är att vara poppis nuförtiden